Biogas för växtodlingsgårdar

På en växtodlingsgård väljer ägaren mellan att odla en gröda till rötkammaren och att sälja den. Varje ton ensilage har ett pris, och marken har en annan användning. Det är den stora skillnaden mot en anläggning som får betalt för att ta emot avfall.

Därför beror grödbaserade anläggningar på stödregler och på hur mycket gödsel eller rester som kan ersätta inköpta grödor. I modellen visar gården med majsensilage och gödsel svag ekonomi utan stöd. Energigrödor markeras som en risk, eftersom kostnaden och den tillåtna andelen kan ändras genom statliga beslut.

Det här avgör återbetalningstiden

Grödans kostnad

Majs- eller grässilage är den största rörliga kostnaden. Priset följer spannmålsmarknaden, inte energimarknaden.

Andel gödsel och rester

Varje ton gödsel eller rest som ersätter en gröda sänker kostnaden per gasenhet. Rena grödanläggningar är mest utsatta.

Stödregler

Många länder begränsar andelen energigrödor eller betalar mindre för dem. Landsdata i modellen speglar det.

Flexibel drift

En anläggning som körs när elen är dyr kan tjäna mer per kWh, men behöver gaslager och en större motor.

Det här krävs för att det ska fungera

  • Eget billigt substrat: gödsel, rester eller överskottsgröda
  • Ett stöd eller en tariff som är stabil under projektets livstid
  • Tillräckligt med mark för att ta emot rötresten

Vanliga frågor

Kan jag köra en anläggning på halm?

Halm går, men kräver förbehandling och kan ha en konkurrerande användning. Kalkylatorn behandlar den som en valfri rad med egna varningar.

Lönar det sig utan stöd?

På enbart grödor sällan. Stödfallet visas separat och ändrar aldrig grundbeskedet.

Vad händer med mina fält?

Rötresten för tillbaka näring till fälten. Den kan ersätta en del av handelsgödseln, men det beror på lokala regler för spridning.